Ert uppgång och fall

Jag var så tom och konstig förr.
Det är borta med vinden sen jag låste min dörr.
Här har jag allt jag behagar,
På TV ser jag barn med uppsvällda magar.
Jag vill se, jag vill se
ert uppgång och fall.
Jag ska skratta när det faller sönder
Inga tårar ska fukta mina torra kinder.
Inga svart kläder, inget flor.
Jag ska inte bära svart slips och svarta skor.
Jag vill se, jag vill se
Jag vill se, jag vill se
ert uppgång och fall.

Kärlek

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Blogg:

Små korta stunder:

Trackback
RSS 2.0