Jag hörde verklighetens brus.

Jag är trött, panikslagen (emellanåt) och hatisk. Att det kan bli så jävla orättvist. Men jag antar att det är okej när man är cp, omogen och efterbliven och inte har någon respekt alls.

Fick mental breakdown inatt, slog huvudet i golvet eller väggen (kommer inte ihåg vad) ett X-antal gånger och ja, mamma blev rädd och försökte förgäves få tag på min pappa. Trött som fan gick jag och la mig och vaknade alldeles för trött och alldeles för tidigt. Tack för att ni vill lyssna på mina problem. Imorgon börar jag 10.

Adjö