Såhär kan det inte va, såhär kan det inte va.

Bjuder på cigg igen, men nu som fienden. Säger att allt är bra, hur fan kan du spela glad?
Pratar med Gelle. Jag är så satans jävla glad och jag sitter och skrattar för mig själv. Jag är glad. Känner mig så glad. Jag vet inte ens varför, det är så jävla bra. Åh, jag är glad och lyssna på veronica maggio. Imorgon ska jag försöka gå till skolan och då får jag träffa Joakim. Jag är satans fittglad.
Jag vet inte om det är jag eller hypokondrikern i mig som säger att jag är magsjuk. Jag har inte spytt, jag mår inte illa och jag är inte speciellt trött.
Och jag kom på att jag aldrig någonsin igen ska klaga på att folk inte städar sina kök, för det gör vi inte hos mig heller (eller jo, men det var ett tag sen nu).

Kärlek

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Blogg:

Små korta stunder:

Trackback
RSS 2.0